Symbolerna införs enligt Malmer (1999) alltför tidigt i skolan innan förståelsen av begreppen har gjort sig gällande och därmed skapas svårigheter hos eleven. ”Barnen måste först ha begreppen i form av ord kopplade till erfarenhet innan de kan översätta dem till det kortfattade matematiska symbolspråket” (Malmer, 1999 s. 109)
Den vanligaste metoden att undervisa elever med matematiksvårigheter idag är dock enligt Ljungblad (2003) pedagogisk differentiering där barn med svårigheter grupperas för sig i undervisningssituationen.
Individen ska aktivt skapa kunskap och inte vara mottagare av den. Läraren fungerar som handledare och ska ha kompetens att kunna förändra undervisningens innehåll så att den passar alla elever trots skilda förutsättninga. Samtal och reflektion är två viktiga delar i arbetet för att nå ett bra inlärningsklimat (Malmer, 1999).
En elev som har specifika matematiksvårigheter har inte problem med hela matematiken, men däremot brukar hela ämnet drabbas på grund av att eleven uppfattar sig själv som ”dum i huvudet”. Det är skillnad på en elev med specifika matematiksvårigheter och en elev med allmänna inlärningsproblem. En elev med allmänna inlärningsproblem är svag oavsett vilket ämne det gäller och vilken dag det är i veckan. Men en elev med specifika matematiksvårigheter kan uppvisa briljanta kunskaper och slå omgivningen med förvåning samtidigt som han kan falla djupt ner och behöva använda sig av fingerräkning för att klara av den enklaste räkneoperationen. Elever med specifika matematiksvårigheter är oftast normalbegåvade men uppvisar svårigheter med delar av den kognitiva processen. Deras problem är att de har dåliga ”verktyg” att arbeta med i matematiken och att de inte kan dra nytta av tidigare kunskaper och generalisera till en liknande situation (Ljungblad, 2001, s. 30). Det kan även visas i andra ämnen och i vardagssituationer. Det är vanligt att elever med specifika matematiksvårigheter har svårt att lära sig klockan och har problem med tidsuppfattning, planering och att hålla överenskommelser (Adler, 2001 s. 23).
Matematiken är för svår eftersom den nutida matematiken vilar på en mäkta hög abstraktionsnivå (Unenge, J., 1997, s. 5). Ofta behöver eleven med allmänna matematiksvårigheter bara långsammare tempo i inlärningsprocessen (Ahlberg, 2001, s. 135), göra något lättare uppgifter, få uppgifterna lästa högt för sig, jobba vardagsrelaterat, lugna genomgångar (Ljungblad, 2001, s. 20-21) och få anpassat läromedel för att så småningom klara sig (Adler, 2007, s.82).
Det är viktigt för en människa att känna till de vanligaste begreppen inom matematik för att kunna leva ett ”normalt” liv. När en elev går ut nionde klass skall han ha uppnått "… sådana kunskaper i matematik som behövs för att kunna beskriva och hantera situationer samt lösa problem som vanligen förekommer i hem och samhälle och som behövs som grund för fortsatt utbildning"
Modelleringsförmåga innebär att kunna formulera en matematisk beskrivning – modell – utifrån en realistisk situation. Denna situation kan till exempel vara problem eller situationer relevanta för privatekonomin eller med relevans för deltagandet i samhällslivet. Modelleringsförmågan innebär också att kunna tolka resultatets relation till den verklighetssituation man hade från början.
Ett problem är en uppgift som inte är av standardkaraktär och kan lösas på rutin. Det innebär att varje frågeställning där det inte på förhand för eleven finns en känd lösningsmetod kan ses som ett problem. Problemlösningsförmåga innebär att kunna analysera och tolka problem. Att lösa problemet innebär att genomföra ett resonemang. Det ingår att värdera både resonemanget och resultatet. Problemlösning kan också ses som ett medel för att utveckla övriga matematiska förmågor och är därför också en del av det centrala innehållet. Om eleverna ges förutsättningar för metakognitiva reflektioner kan de utveckla sin problemlösningsförmåga.
Procedurförmåga innebär att tillämpa olika matematiska procedurer, rutiner så att säkerhet, precision och effektivitet stärks efterhand. Häri ingår att kunna lösa uppgifter av standardkaraktär, som även kan benämnas som rutinuppgifter, men också hantering av digitala verktyg samt att kunna välja en lämplig procedur
För att kunna kommunicera kring begrepp behöver vi kunna representera begreppet med hjälp av olika uttrycksformer, till exempel ord, symboler och bilder. Sambanden mellan begreppen gör att matematiken formar en helhet och nya begrepp knyts till och fördjupar kunskapen om redan bekanta begrepp.
Att resonera matematik innebär att presentera en lösning, att kunna tolka data samt att utveckla och
utvärdera argument, medan att kommunicera matematik betyder att rita, lyssna, skriva, läsa och
diskutera information och idéer (Helenius, 2010)
Eleverna är inte vana att diskutera lösningsmetoder och att jämföra och värdera metoder och resultat.
Matematiken har en flertusenårig historia med bidrag från många kulturer. Den utvecklas såväl ur praktiska behov som ur människans nyfikenhet och lust att utforska matematiken som sådan. Matematisk verksamhet är till sin art en kreativ, reflekterande och problemlösande aktivitet som är nära kopplad till den samhälleliga, sociala och tekniska utvecklingen. Kunskaper i matematik ger människor förutsättningar att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer och ökar möjligheterna att delta i samhällets beslutsprocesser. (Lgr-11, 2011, s 62)
Känsla för och förmåga att urskilja logiska och numeriska mönster och förmåga att resonera logiskt i långa sekvenser
En matematisk uttrycksform kan tolkas som en kombination av modalitet (sättet att uttrycka) och representation (matematisk referens).
Ex 1. Representation: diagram, modalitet: rita för hand.
Ex 2. Representation: talsymboler, modalitet: använda miniräknare.
Matematisk uttrycksförmåga förutsätter ett samspel mellan kommunikation och representation
Formulera och lösa problem med hjälp av matematik samt värdera
valda strategier och metoder.
Bedömningsformer
• Självskattning innan avsnitt
• Bedöma egna prov
• Kamratbedömning
• Gruppbedömning
• Göra egna prov och bedömningsanvisningar
• Loggbok
• Reflektion
• Laborationsrapport
• Inlämningsuppgift
• Muntliga redovisning
• Muntligt prov
• Skriftligt prov
• Parprov
• Hemprov
• …
Kommunikationsförmåga är inte bara att kunna kommunicera med hjälp av termer, symboler, tabeller, grafer utan även med hjälp av ord, bilder, ritningar, gestaltningar och modeller och att anpassa sin kommunikation till sammanhanget.
Resonemangsförmågan innebär att kunna föra matematiskaresonemang som involverar matematikens begrepp, metoder och utgör lösningar på problem och modelleringssituationer
Modelleringsförmåga innebär att kunna formulera en matematisk beskrivning – modell – utifrån en realistisk situation
Ett problem är en uppgift som inte är av standardkaraktär och kan lösas på rutin. Det innebär att varje frågeställning där det inte på förhand för eleven finns en känd lösningsmetod kan ses som ett problem.
Problemlösningsförmåga innebär att kunna analysera och tolka problem vilket inkluderar ett medvetet användande av problemlösningsstrategier
Procedurförmåga innebär att tillämpa olika matematiska procedurer, rutiner så att säkerhet, precision och effektivitet stärks i efterhand.
För att kunna kommunicera kring begrepp behöver vi kunna representera begreppet med hjälp olika uttrycksformer, till exempel ord, symboler och bilder. Sambanden mellan begreppen gör att matematiken formar en helhet och nya begrepp knyts till och fördjupar kunskapen om redan bekanta begrepp.